Just nu befinner jag mig  i en sån där riktigt frågande fas. Vart är jag på väg? Vad vill jag? Vad är meningen? Gräsligt jobbigt, att vara i ovissheten. Men nyttigt, det vet jag innerst inne.

Vart ska jag nu då?

Jag har varit här förut, vet att jag måste igenom den här fasen innan det är dags för nästa kapitel i livet. Vet att det är värt det. Det gäller bara att stå ut, inte skynda på eller ta förhastade beslut, bara för att slippa det plågsamma osäkra.

Det är lättare sagt än gjort. Det är mycket roligare med snabba puckar och raka svar.

Vi vill gärna att livet ska vara enkelt. Allra helst räkmacka och problemfritt för jämnan. Men det är inte alltid det ser ut så. Inte ens särskilt ofta. För mig handlar lycka om att hålla kvar den inre stabiliteten och meningsfullheten, vad som än händer. Till och med i ovissheten.

Kram till er alla, både vissa och ovissa!

Kallt om tassarna var det, när vår lilla Tiara gav sig ut på vinterutflykt. Hon är en försiktig madame, pulsade inte ut i några djupa snödrivor utan höll sig till trygga, upptrampade ställen.

Försiktiga steg i snön

Vart ska man ta vägen nu?

Härifrån ser man världen

Jag trodde hon skulle vilja rusa in efter fem minuter, men icke då. Det visade sig att hon är en äkta snökatt, hon älskar kylan. Kanske härstammar hon från Himalaya eller några liknande bergstrakter – med sin vita päls har hon i alla fall bra kamouflage mot allt det vintervita.

Efter en halvtimme frös i alla fall jag – jag blev tvungen att bära in henne igen.

Varför måste vi gå in?

Nu står hon vid ytterdörren och jamar och vill ut – hela tiden. Ack ack, vad har jag ställt till med?

Kram!

Åh vad jag älskar er, alla ni som läser och kommenterar på min blogg! Ni är bäst!

Bara så ni vet – örnen har landat, dottern är hemma välbehållen Hon fastnade inte ens i isen, som så många andra råkade ut för. Hoppas alla de har kommit hem också nu!

Själv ska jag iväg och få pedikyr nu, en födelsedagspresent från en väninna. Så lyxigt! Mina fötter är synnerligen bortglömda och nariga, det ska bli himmelskt att få dem ompysslade. Snart kommer även jag att våga visa framfötterna alltså

Kram!

Jo jo, nu är hon iväg igen, dottern. Den här gången är det en sportlovskryssning till Åland. Det är sånt man använder Facebook till, typ sjuhundra gymnasieelever kommer överens om att åka på samma kryssning. Behöver jag säga mer? Herregud…

Helst skulle jag vilja låsa in henne och tala om för henne att hon inte får åka – inte någonstans och i synnerhet inte på en ålandsbåt med hundratals hormonstinna, halvgalna, helfulla tonåringar. Helst skulle jag vilja förklara för henne att om hon prompt måste gå utanför hemmets väggar i något sammanhang får hon klä sig i säck och aska – alternativt en heltäckande burka.

Men det får jag inte, hon är myndig och bestämmer själv hur hon vill klä sig. Och vart hon vill gå.

Ack ack. Det blir till att bita på naglarna ett dygn. Tur att jag inte har skaffat lösnaglar.

Puss på er!

/Karin

Det är fredag – myset närmar sig. Jag älskar fredagskvällar! Krypa upp i soffan, titta på bra film tillsammans med dem jag älskar – kan det bli bättre?

Kanske kommer vinet, chipsen och smågodiset fram på fredagsmyset? Om man vill gå ned i vikt kan det bli en riktig prövning att avstå från allt det där goda. En eloge till dig som lyckas!!! Att förmå sig själv till att avstå från något man vill ha kräver en enorm självdisciplin.

Under kursen som jag ska hålla, kommer jag att dela med mig av ett annat sätt. Jag kommer att visa hur vi kan få våra hjärnor att samarbeta med oss, så att vi faktiskt längtar efter att äta det som är nyttigt för oss. Det är bra mycket lättare att välja bort chips och vin om man faktiskt inte är sugen på det.

Hör gärna av dig om du är intresserad av att komma på kursen. nordlander.karin@yahoo.se.

Och vad du än väljer att äta i kväll, önskar jag dig världens mysigaste fredag.

Kram!

/Karin

Så himla mycket prat om vikt, äta sunt, bli smal. Men hur viktigt är det egentligen? Hur mycket påverkas vårt välbefinnande och vår lycka av vad vi väger? Kan man verkligen mäta lyckan i kilon eller är det en illusion att vi skulle blir gladare om vi blev smalare?

Som jag skrev igår, så planerar jag snart hålla en meditationskurs med fokus på viktminskning. För mig var det otroligt värdefullt att bli av med mina överflödskilon, mitt välbefinnande har ökat mycket sedan jag gick ned i vikt. Då kanske det är underligt att jag ifrågasätter hur viktigt det är att vara slank? Jag tror faktiskt inte att man kan sätta likhetstecken mellan att vara smal och att vara lycklig. Man kan lika gärna vara överviktig och lycklig eller smal och olycklig.

Men vi lever i en tid som är extremt utseendefixerad, och det är nästan omöjligt att inte påverkas själv. Allra helst skulle jag vilja motarbeta den här utseendefixeringen, viktigast av allt är att lyfta fram det som verkligen räknas – våra inre kvalitéer. Vår förmåga att älska och skapa äkta relationer, våra talanger och vårt sunda förnuft, vår livsglädje och ärlighet – allt sådant är ju i längden så oerhört mycket mer värt än hur våra kroppar ser ut.

Men som sagt. Liksom de flesta påverkas jag av hur min kropp ser ut. Jag är mer tillfreds idag än jag var för fem år och trettio kilo sedan.

Vad tycker du?

Kram och kärlek,

/Karin

För några år sedan var jag rejält överviktig, nästan trettio kilo tyngre än jag är idag. Jag vantrivdes något fruktansvärt med mig själv, kände mig ful och motbjudande.

Det var flera olika saker som hjälpte mig att gå ned i vikt och sedan behålla den. Inga trollerimetoder, vettig kost och motion ska naturligtvis till. Men om det bara var så enkelt skulle vi väl alla ha de slanka, vackra kroppar vi alltid har drömt om? Det behövdes något mer, kom jag fram till. Något som gjorde att motivationen stannade kvar på topp, något som gjorde livsstilsomställningen till något roligt.

Jag har alltid varit intresserad av meditation och mental träning och under den här tiden utarbetade jag en teknik som blev nyckeln till mitt lyckade resultat. Genom att använda den blev jag min egen bundsförvant, jag fick fatt i en styrka och en målmedvetenhet som faktiskt gjorde hela viktminskningen både lätt och rolig. Vi påverkas så otroligt mycket av vår inställning till oss själva – och genom att förändra förhållningssättet inom oss kan vi också förändra våra liv.

Nuförtiden håller jag kurser i meditation och inre träning.  Jag planerar att hålla en kurs som har fokus på just viktminskning, fem torsdagskvällar med början den 18:e mars här i Stockholm. Kursen vänder sig till dig som vill gå ned i vikt lättare, snabbare och ha mer kul under tiden.

Har du lust att vara med? Maila mig i så fall, nordlander.karin@yahoo.se, så skickar jag mer information.

Kram!

/Karin

Nja, att döma av snöyran utanför dörren lär det väl dröja innan vi får uppleva några sommarnätter här i Stockholm. Men…:

Igår hade ”Sommarnattens leende” premiär på Stadsteatern. Så bra! Det är kärlek och förvecklingar och massor av feelgood. Här är ett klipp från en amerikansk version av musikalen:

Fast den svenska är mycket bättre, så klart. Och Pia Johansson och Dan Ekborg är alldeles… alldeles underbara!

Precis som du.

Länge leve kärleken! Kram!

Igår bakade vi semlor – på självaste semmeldagen! Vi använde receptet härifrån MåBra’s hemsida (man är väl lojal!… )

Lite annorlunda gjorde vi dem – vi råkade använda fibermjöl istället för vanligt vitt mjöl, så de blev extra ”nyttiga”. Dessutom gjorde vi dem glutenfria, eftersom inte alla i familjen tål gluten.

Inte lika snygga som på MåBra’s bild kanske, men vad gör väl det?

De blev supersupergoda!

Glad Alla Hjärtans Dag! Min kamera har fått slut på batteri, annars hade jag tagit en bild av den fina chokladask jag fick i present. Av min väninna – min man har fortfarande inte dykt upp.

Eller tänk om han har det? Och jag har inte fattat att det är han? Gud så pinsamt. Han kanske går omkring och bara väntar på att jag ska begripa. Men vem skulle det vara i så fall? Jaja, det ger sig.

I alla fall. Eftersom jag inte har någon bild på chokladasken att visa upp, får det bli en bild av vår katt Tiara – henne älskar jag. Visst är hon fin? Hon i sin tur älskar sina leksaksråttor.Vi har strykande åtgång på dem här hemma – hennes kärlek till dem är av det vildsinta slaget. I dag fick hon en ny som alla-hjärtans-dagpresent, en sådan där extrafin uppdragbar. Just nu är hon mycket lycklig, hon slänger ned den för trappan och hämtar upp den, gång på gång.

Min kärlek är annorlunda, den är inte av det vildsinta slaget. Så hallå – om du som är min blivande man läser det här – du behöver inte vara orolig. Jag ska inte slänga ned dig för trappan.

Kram och puss och ha världens bästa dag allihop!

/Karin